Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade lille Karl nyårsmorgonen stora beslut för
framtiden. Det gamla året var lyckligt öfver, han
ville nu glömma det helt oeh bara tänka på
förbättrad vandel och renare hjärta för det nya. Han
lyckades till och med fördrifva slantarna, som
skulle lämnas på nattduksbordet i gästrummet
emellan klockan två och tre, ur sitt luttrade sinne,
och lyssnade till nyårsdagens predikan mer
andakts-fullt än på länge. Hans anfäktelser voro öfver,
lian kände sig bättre och äldre och mognare efter
sin inre kamp, i hvilken han segrat, och han
sällade sig till de äldre under hela förmiddagen med
en tillfredsställande känsla af att han var dem
likasom moraliskt vuxen. Hans andliga höginod reste
11pp sitt hydrahufvud och bragte honom igen på
fall. Ty hans känsla af jämlikhet med de äldre
gaf sig till slut luft i några oförbehållsamma
lill-gatnla reflexioner, livilka möttes med förvånade
blickar från de äldres sida, sarkastiska ryckningar
i deras mungipor och en förkrossande hånfull
tystnad. Lille Karl kände att han låtit sig
förledas till en dumhet och rodnade harmsen en
blygsel rodnad, till en tredjedel vred öfver sig själf,
till två tredjedelar ond på de gamlas öfversitteri.
För den vreden sinulto alla hans goda beslut till
minnen af en barnslig stämning, och han blef igen
fribytaren, skogsströfvaren, guldgräfvaren, som lefde
i fäjd med hela det civiliserade samfundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
