Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med utbredda vingar och för alla, som besökte
gården, vittna 0111 deras jaktlycka ocli säkra öga.
Ty en kungsörn sköt man icke alla dagar i bygden.
När lille Karl såg örnen och hans väldiga
vingar, klack det till inom honom. Där liade lian
de vingarna, som lian önskat sig så länge! När
jägarna bredde ut dem mot stallväggen, och när
de sade, att örnen mätte sex fot mellan
vingspetsarna, då stod lille Karls hjärta stilla af fröjd.
Om inte de vingarna bure honom, så var det väl
förgjordt! Maken till dem hade lian aldrig sett,
men drömt 0111 dem liade han nog.
Det gick bara icke alldeles lätt för lille Karl
att komma i besittning af örnvingarna. När han
framställde till store bror och hans vän sin
begäran om att få dem, skuffade de skrattande undan
honom; — det föll dem icke in att lämna lille
Karl sin rara jakttrofé, hvilken naturligtvis skulle
spikas upp öfver stalldörren såsom gammal sed i
bygden var. Men då lille Karl med tårar i
ögonen bönföll hos både pappa och mamma 0111 att
lian måtte få örnvingarna samt lade i dagen en
envishet, hvilken icke längre var bara löjlig utan
nästan rörande, så talade pappa och mamma
visdomens ord till örnens banemän, och slutet blef,
att lille Karl till jägarnas förargelse fick vara med
0111 att stalldrängen tog ned den redan uppspikade
örnen. Sedan afhöggos vingarna så nära kroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
