Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mikko efteråt 111ed hundarna kopplade. Oeh lille
Karl som inte får gå 111ed!
Se sä, — nu släppa de hundarna lös redan
strax invid gården! Aha — det är-den gamla
baekharen vid riorna det gäller, det gamla, sluga
kräket, som i två år fört hundarna på villspår
och aldrig kastat hasorna i vädret, fast det fått
hagel skålpundsvis i sin sega päls. Det skall bli
ett nöje att följa med den jakten, — och så att
skoja med stora bror, när lian kommer hem med
tomma händer. Lille Karl kände backharen vid
riorna! — Nej, nu först hade de låtit hundarna
löpa.
— Huss . . huss — husschaa!
Hetsnings-ropen till hundarna ljuda ända in i sjukrummet.
Huss — husschaa! Söka kissorna — söka, söka,
söka! Ja, ja, ja, — söka, söka, söka!
Lille Karl sitter blek och andlös i sängen,
som gällde hetsandet honom själf. Han trycker
handen i sidan för stinget, det gör ondt i benet,
svettperlorna rinna honom ned i ögonbrynen vid
ansträngningen. Han ser Atis göra en lof kring
jägarne och sätta in i björkskogen med ett gladt
gläfsande, men Camilla nosar ifrigt och får slag
på haren strax under rönnen på den blöta
åkertegen, viftar häftigt på svansen och stryker i väg
som en il mellan strandbuskarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
