Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styfva liänder, li vilka hade svårt att handtera dem.
Naturligtvis fick också lille Karl sina fem kort,
och det var lian som slog upp ruter till trumf.
Under spelets gång fick lille Karl låna af
stalldrängen lians snugga och tobakspung. Han stoppade
pipsnuggan särdeles bussigt, spottade, svor som
en dragon och — vann spelet.
Men just när lian bredde ut sig som allra
bredast på bänken, spottade som karlavulnast och
och svor allra mustigast, just som lian igen skulle
vinna spelet, gick det i dörren. Lille Karl såg
icke ens upp, han var alldeles för intresserad af
korten, men på sina stallbröder märkte han att
någonting hade liändt. l)e blefvo så tysta allihop.
När han såg upp efter orsaken, märkte lian på tio
stegs afstånd ifrån sig sin egen far, som med
handen i sidan och ett underligt uttryck i sitt
ansikte betraktade de spelande.
Lille Karl fällde sina smutsiga kort i bordet,
pipan gled snabbt ur munnen ned på bänken, och
han blef sittande orörlig och stum, stirrande på sin
pappa som på en spöksyn. Drängarna stego upp
en för en och makade sig kutryggiga undan det
antågande ovädret. Det antågande ovädret styrde
kurs rakt på lille Karl, en kraftig hand grep
honom i nacken, gaf honom en puff så att han
förflyttades långt ut på stugugolfvet, och en vredgad
stämma sade till drängarna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
