Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke alldeles utan att han ej anklagade Gud för
alltsammans. Gud brydde sig icke om, eller gak
icke akt på alla hans bemödanden, ekter de blekvo
utan verkan. Den lyckliga sinnesförfattningen, i
hvilken det var ingen ansträngning för lille Karl
att vara god, lämnade honom allt mera, och han
måste åter anklaga sig för likgiltighet för sin
mors lidanden.
Det hade förut händt ofta att han fått tårar
i ögonen, när lian tänkte på henne, nu svällde
hans lijärta icke längre så fullt af varma känslor.
Mamma själf tog emot hans besök vänligt leende
under smärtorna som förut, men orkade icke
mycket befatta sig med honom. Och lille Karl gled
redan ofrivilligt i tankarna ut på det sluttande
planet, som skulle fört till kortspel, svordomar
och sällskap med drängarna, om han icke en dag
blifvit plötsligt kallad in från trädgården, där han
sköt ned äpplen med en pilbåge. Han hade just
siktat rätt på ett präktigt äpple högt uppe i
kronan af ett stort fruktträd, träffat det, och haft
den fröjden att hinna springa fram och taga lyra,
då syster Jenny stod framför honom med en så
allvarlig uppsyn att han glömde bita i äpplet.
En gissning sade honom att hon kom med
dödsbudet, men i stället för att säga någonting, tog
hon honom mildt vid handen och brast i gråt.
Det behöfdes icke mera för att lille Karl skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
