Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro uppsåtlig lögn, så kunde han bli nästan
ursinnig i körsta kluxen. Det var ingenting han
tålde mindre än osanning, särdeles hos sin son.
Då han nu mer än en gång på senare tider
ökver-raskat lille Karl med odygder ocli den
ungdomliga svagheten eller själkbevarelsedrikten att icke
genast vilja tillstå dem, så tvekade han icke ett
ögonblick på att han ej gjorde alldeles rätt ur
både kaderlig och uppkostraresynpunkt genom att
1111 inskrida tämligen strängt kör att tvinga lille
Karl att tala sanning. Och han sade:
»Vet du livad köljden blir om du inte nu
genast bekänner sanningen kör 111ig? Jo, du kar gå
och sätta dig på din stol, du vet, den där stolen
i salen, som du en gång körut valt till din
skam-pall, och där kår du bli sittande hela julaktonen
i ända utan att röra dig, såkramt du inte
kommer och medger kör mig att du ljugit.»
Det blek en liten hemsk tystnad. Lille Karl
betänkte sig. Men då blek det hans tur att bli
ond. Han hade inte hört att det varit kråga om
damborsten, och nu ville pappa tvinga honom att
säga att lian hört det. Nej han liade inte liört
det, inte hört det, inte hört det.
»Marsch pojke och sätt dig på din stol!»
kommenderade pappa. »Och stig inte upp krån
den innan ditt sinne veknat så pass mycket att
du kommer till mig och bekänner att du ljugit!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
