Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinnen voro i uppror, hatet blixtrade ur vilda
ögon. Afbönen i stället för Te Deum blef lille
Karl en neslig skymf. Han vägrade att göra
den, och hela det välordnade trettio-åriga kriget
hotade att upplösa sig i allvarlig, all lag trotsande
fiendskap mellan de krigförande makterna. Den
hittills så orubbliga manstukten vacklade, och de
små, personliga lidelserna började spela en
oroväckande demoraliserande roll.
Icke en gång kaffet med dopp, som af en
kvinnlig diplomat bars in i den numera nästan
mörka salen, förmådde dämpa de lössläppta,
rasande passionerna. Den förolämpade, redan döde
Gustaf Adolf, reste sig ånyo med ett föraktfullt
leende på läpparna bland sina fallne kämpar ocli
försökte i ett sista obevakadt ögonblick utkräfva
en hetsig hämnd på katolikerna i ett mindre
upp-byggligt och regelrätt, men mycket ilsket litet
slagsmål med händer och tänder, som i dunklet
ostördt och ganska tyst kunde äga rum i den
mörkaste vrån af salen. Men den gången vardt
öfvermakten starkare, 0111 det sedan berodde på
svikande krigslycka eller på för litet kallblodig
strategisk konst. Alltnog, Gustaf Adolf kom ifrån
det naclispielet med huden full af stryk, sitt
rockuppslag rifvet, tårar af harm i ögonen och ett
vildt men fast beslut att aldrig mera inlåta sig
på kamp med så ovärdiga fiender, som icke ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
