Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lampan i matsalen syntes tre, säger tre, mörka
kroppar röra sig i kretsar, taga sällsamma skutt
omkring något köremål och alltemellan lykta upp
hukvudena kör att lyssna. Lille Karl var icke
på längre akstånd ikrån dem, än att lian mycket
väl under ett blixtsnabbt och andlöst ögonblick
kunde iakttaga alla deras egendomliga rörelser.
Det låg en ganska hög gärdesgård mellan
honom och vargarna, endast några kamnar på
sidan om vägen. Han klargjorde sin vådliga
situation i ett 1iu för sig, insåg att just gärdesgården
skulle bli hans räddning ocli sprang utan att
tveka kram emot den midt igenom snödrikvan vid
vägkanten, som steg honom till midjan. Men
han hade i brådskan icke tagit landsvägsdiket
med i beräkningen. Hunnen halkvägs till den
räddande gärdesgården, gak drikvan plötsligt vika
under honom, han sjönk ned ända till halsen i
diket, och då svindlade det kör hans ögon, — han
var förlorad!
Ett kort och oförgätligt ögonblick trodde han
skräcken ensamt skulle taga lifvet af honom.
Hans pulsar upphörde att slå, hjärtat stod stilla,
och han förnam det ungefär lika hopplöst som
när man i drömmen släpper sitt tag och faller
utför ett bråddjup af ofelbart mördande djup.
Tyvärr repade han sig genast, hans tankar voro
klarare och hans fattning beslutsammare än nå-
LilU Karl. q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
