Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en svala i kapp med kamraterna nere på
stads-viken. Isen hade frusit så stark att den icke
brakade, om också tio pojkar stodo i klunga på ett
ställe, stampade i den ocli hoppade. 1 går liade
den ännu bågnat under dem, så snart några fler
skockat sig, och samtidigt liade den sjungit och
livisslat och klirrat så hemskt, att man
ögonblickligen skingrat sig med andan högt uppe i
halsgropen. Men just det hade varit det kanske allra
bästa nöjet, det som smakade mest fara, utan att
ändå vara så farligt. Ty höstisen var seg, det
visste alla, och den roade sig bara med att bugna
och braka så skrämmande som möjligt, men brast
icke för det.
I går hade stads viken varit rymlig nog, — i
dag var den för trång. Det fanns icke ett ställe,
där man ej skurit långa spår i isen redan förut,
och det hela började bli enformigt. De djärfvare
pojkarna höllo sig allt längre ifrån stadsstranden,
de skuro sina cirklar allt längre utåt och kuuno
att isen åt det hållet alls icke var svagare än på
andra ställen. Bäst det var märkte pojkarna till
sin hemliga skräck att de okörvarandes åkt nästan
ända ut i det körbjudna sundet. Och där låg isen
spegelklar och svart utan ett spår eller en rispa
ak skridskor, men kullkoniligt lika stark som den
innanför på stadsviken, det kommo alla pojkarna
öfverens om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
