Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reda sig, — det kunde inte kalla honom iu att han
verkligen var i likskara.
Nu började han inse, att han kunde bli
liggande där lian låg. Det gjorde lionom så
kör-skräckt, att lian bleknade ocli bönköll kamraterna
med tårar i rösten att lijälpa sig. Lökgren såg
hans ångest och märkte att lians krakter aktogo,
kafvade sig därkör ändå längre ut på den
sviktande isen, ropade hurtigt att det var ingen kara
ocli att lille Karl var en kruka, som uppgak
modet. Sedan räckte han trädet ända kram till
honom, sade att han skulle hugga i högt uppe i
själkva stammen och kommenderade kamraterna
bakom att hala allt hvad de körmådde.
Denna gång höll trädet. Lille Karl följde
med upp på isen som en kisk på en krok. Han
halades långt in på den starka isen ocli steg
sedan upp, skamklat och glad på en gång. Han
liade velat kalla Lökgren 0111 halsen ocli tacka
honom, men det gick icke riktigt an att bli rörd i
de andras närvaro.
Återtåget till staden blek ej gladt. Lille Karls
ena, nya skridsko hade blifvit i sjön, och 1111
haltade han fram efter kamraterna på sin andra,
genomvåt och frusen. Hemma såg nian genast
hvad som händt, men just när lille Karl skulle
bölja skryta med att lian sväfvat i dödsfara, kom
pappa in. Fast lille Karl icke kom drunknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
