Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge — beslöt han att ändtligen våga körsöket
och rökva den körsta ljukva kyssen. Och han
lyckades intrigera så det blek lekt gömlek, kast de
egentligen voro alldeles för stora till så barnsliga
lekar.
Han följde sin älskade som en skugga för
att gömma sig där hon gömde sig och utföra sitt
attentat. Men hon undgick honom alltid med en
märkvärdig skicklighet. Till slut blefvo honom
hans misslyckade, spaka försök liksom lite
förödmjukande, han blef harmsen ett tag, gick
anfallsvis till väga och kysste henne så det smällde, och
det var midt på salsgolfvet, då hon sprang förbi
honom. Så lian blef bedragen på den kyssen,
stackare!
Först ocli främst blef det ingen kyss, utan
bara ett smällande af tänder mot tänder, så det
gjorde nästan ondt. För det andra skrek den
älskade till himmelshögt och gjorde ett sådant
spektakel af saken att hvarenda en fick veta att
Karl kysst henne. Och därmed var all ljuf
hemlighet och söt förtrolighet försvunnen, det hela
smakade bara tänder och skoj, fast han naturligtvis
var stolt öfver att han vågat försöket.
När det tändes ljus — gömleken hade
naturligtvis skett i skumrasket — såg hans älskade
honom alldeles oberörd in i ögonen, utan en min
af tyst förvirring eller andra tecken på verklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
