Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekväm och kärden så lätt, att han bara njöt ak
den. Hästen hade just ingen annan ansträngning
än att körklytta sig själk, släden med innehåll köljde
lätt som en skugga ekter.
Här och där syntes ett svart streck i det
gråhvita kältet, som en remna ritat dit då
vattnet trängt igenom och smält snön en tum åt
ömse sidor. De hade åkt ett godt stycke utåt
viken, innan det körsta brakandet gak tillkänna att
de icke hade kast mark under kötterna. Hästen
skyggade till vid det ovana ljudet, men då det
kom igen allt oktare, vande den sig snart vid det.
Matti och Karl delgåkvo icke hvarandra sina
känslor, men Karl tyckte att de långa, klagande och
klirrande ljuden, som likt blixtar löpte kramkör
dem där de åkte kram, väckte ett visst hemskt eko
i deras samveten, hvilka icke voro kullt så
oantastliga som hästens. Karl såg nog att Matti i
början kor upp, när isen allt kör starkt våndades
under dem, och kast han själk Jjjorde likaså,
kör-säkrade de hvarandra ömsesidigt i de körnuktigaste
och tryggaste tonkall, att när isen brakade på
detta vis, var det endast ett tecken på att den
var stark. Det var bara kölden, som drog den
tillsammans, körstås, och gjorde den ännu starkare.
Det hade köljt den stjärnklaraste
midvinternatt på den vackra dagen. Redan tidigare, i
solnedgången, hade Karl med verklig och djup stolt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
