Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iyockad ak bjällerklangen och Kastors
glädje-tjut, kom tjänstklickan Greta ut i farstun med ett
ljus i handen. I tamburfönstret såg Karl spejande
ansikten, och när de stannade framför trappan,
dykte hushållerskans gamla vänliga ansikte upp
strax bakom Gretas, och ljusskenet föll varmt på
hennes fina rynkor och slätkammade, gråsprängda
hår. Hans äldsta syster nästan sprang ulför
trappan och ropade:
— »Karl —! Är du redan här! Kära Karl
välkommen!»
Efter henne kommo de andra systrarna ut i
den kalla vinterkvällen, utan att ha hunnit taga
på sig en sjal engång. Men pappa blef kvar inne
i tamburen och bolmade tobaksrök mot rutan.
Hans flintskalle glänste i taklampans sken, och
genom de öppna dörrarna slog i ett moln af imma
hemmets välkomsthälsning ut emot Karl. Den
kom i en varm doft af julklappslack, skurning och
vörtbröd, och han var särdeles känslig för den
efter sin långa färd i kölden. Med förtjusning
igenkände han sedan, starkare än alla andra, den
egendomliga lukt, som bara fanns hemma hos dem,
som var ingrodd i möbler och kläder, som liörde
till hemmet och familjen, och som icke fanns
annorstädes i hela världen. I den doften slog hans
barndom honom till mötes med hemmets hela
trollkraft och innerlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
