Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sulor upp på bänken, makade rorkulten bekvämt
bakom högra skulderbladet, sträckte ut sig och njöt.
— Det är märkvärdigt, sade han, men detta är
nu mitt bästa nöje i lifvet.
Jag lät blicken fara rundt det högblå hafvet,
hvilket likasom vaknade upp för den växande
sydosten, söp in den rena, salta doften och förklarade
att jag ingenting underligt fann i hans förkärlek för
segelsporten.
— Men det är ändå nästan narraktigt, fortsatte
han, att en gammal, förnuftig man skall värdera
detta vagabonderande högre än hem och arbete.
Orsaken ligger väl i det, att jag aldrig känner mig
så fri, så helt mig själf, som när jag sitter här till
rors, och bogen pekar mot den där jämna mörka,
strimman mellan land och haf.
Jag märkte på hans tonfall och upprymda min
att hans goda lynne ville ha luft, och utan att yttra
ett ord följde jag. intresserad hans blick uppåt
riggen och lät mina ögon bländas af kutterns väldiga
segelmassa, såg huru toppstången böjde sig för vind
och sjögång och lät honom ostörd fortsätta:
— Fins det nu i själfva värket någonting
skönare, än en dylik morgon ute till hafs? Man känner
huru kutterns smidiga skrof lefver under en, riggen
spänner sig elastisk, vinden skjuter på med sin
osynliga kraft, och det är som om båtens spänstighet
ginge öfver på en själf, och man blir så frisk och
vig, så bekymmerlös, som hade man ingenting
annat att göra, än att segla så här hela lifvet ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
