Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå två personer med energiska steg; en dam och
en herre. Väl tio gånger ha de gått sträckan af
och an djupt inne i sina tankar, ty de se knapt för
sig och väja småhindren i sin väg mekaniskt. När
de igen komma in under hallen, faller det gula
lampskenet på ett mörkt, viljefast kvinligt ansikte,
litet outveckladt kanske, och på ett magert och
intelligent manligt.
— ... ty ni skulle naturligtvis ångra er det hela
ert lif, afslutar den manliga stämman gäckande,
lik-giltigt.
— Det är ju inte sagdt, medlar den kvinliga
dämpadt, diplomatiskt, — jag känner er bara så
litet, endast sedan några timmar.
— Men ni vet hvem jag är, och vi ha hört
talas om hvarandra förut. Det är inte häller alltid
man bygger säkrast på en långvarig bekantskap.
— Ja, ja, ja, — men vi kunna bedraga oss.
— Vi? — Åh men, — ni talar i pluralis! För
öfrigt blir det bara jag, som kan bedraga mig på
er. Själf hör jag till det slags folk, som äro
ur-ståndsatta att bedraga ett barn engång.
— Vi måste väl ombord redan; — tänk 0111
vi skulle bli efter!
o
— Anej! — det är ingen hast. Vi hinna godt
gå ett slag till...!
De vände, och så föll det ännu ett par ord
från hans sida:
— Således ändå möjligt.. .
Resten kväfdes mellan varustaplarna, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
