Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår tross var sprängd inom kort, postångaren
forcerade drifisen ensam, och då dess kapten gifvit
oss löfte att afhemta oss så snart han banat väg,
lågo vi där fullkomligt hjälplösa, emedan vi
ingen-ting gjorde för att hjälpa oss. Om en stund fingo
vi en ny tross, som åter sprängdes, sedan vi fått
några mindre skador förut. Kaptenens hållning var
den passivaste finska hållning jag sett. Början af
expeditionen var icke särdeles lofvande, vi kunde i
mörkret icke bedöma huru bredt bandet af drifis
var, men öppet, fritt vatten kunde ett vanligt öga
icke upptäcka från däck. Vår vackra lustjakt
passade värkligen illa i de omgifningarna, men natten
var stjärnklar, vacker och ganska lugn, eljes hade
vi säkert försökt arbeta oss tillbaka i hamn, sedan
vi slutligen fingo äfven vindspelet ramponeradt vid
den originela bogserturen. Det var så godt att vi
icke vände om, då hade vi kanske fått det kinkigt.
Ty nästan i detsamma, likasom genom trolleri,
öppnades framför oss en bred ränna svart vatten,
som mynnade ut i något vidsträckt, ännu svartare,
långt borta.
Postångaren kastade lös vår tross och gaf sig i
väg förut. Våra skador reparerades lätt af
värkstads-arbetarne, vi ökade ångtrycket, och snart sköt den
smäckra jakten sin af smuglare fruktade
tullsnoks-fart. Hafvet var ganska isfritt, endast här och hvar
ett stort isfält att kringgå, och vi togo från
akterdäck en sista öfverblick af den svarta, stjärnglittrande
sjön, med stora, hvita fläckar, och kröpo till kojs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
