Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aftog. När man genom en liten sönderbruten lucka
i magasinsgolfvet kom ned i källaren, stod det
iskalla hafsvattnet fyra fot högt där.
Det fans de, som i förskräckelsen och ångesten
voro färdiga att tillbringa natten stående till axlarna
i vattnet, men de förnuftigaste fingo öfvertaget.
Skulle man engång dö, så skulle man dö modigare,
och icke dränkas som råttor i en fälla!
Det blef ett beslut öfver hela laget, — ingen
opponerade sig. Själfbeherskningen kom igen och
satte reda i tankarna, som ångesten kastat om
hvarandra. Det första som det gälde, var att rädda
proviant- och vedförråden. Ännu medan den lilla
fyrbesättningen stod rådvill där nere, följde en ny
störtsjö, sköljde in genom breschen, hvirflade om
bland bohag och förråder, genomdränkte alla med
kallt vatten och nyktrade till dem än yttermera.
Midt under dånet och braket af den sönderslitna
plåten, rakt genom de isande sjöarna, som
altemel-lanåt tumlade utför trapporna, fortgick
räddningsarbetet jämt och lugnt. Rädda hvad som räddas
kan, var lösen. Alla visste att den andra lösen:
rädde sig den som kan! icke dugde. Ty ingen
enskild kunde rädda sig. Antingen alla eller ingen,
— voilå tout!
När fyrmästaren härnäst fann ett ögonblicks tid
att springa till sitt rum och rådfråga barometern,
hade den stigit. Det budskapet satte dubbelt lif i
ansträngningarna. Vågslagen kommo mindre täta,
mindre fruktansvärda, det föreföll nästan som tyst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
