Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I slutet af smekmånaden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensam ut i staden och roa sig, det passar sig inte
för nygift folk. Man skall säga att vi lefva
olyckligt.
— Hvem skulle tro att han ville lämna er
ensam en kväll, vidtog vännen artigt, med half malis.
— Hm! Ni har ännu inte försökt dylikt. Gift
er bara, så får ni se ...!
I stället för att svara tog vännen ihop med
sitt egentliga ärende att berätta om konsul Flincks
förlofning med gamla enkefru Sandman. Ah, ett
sådant parti! Var karlen då från sina sinnen, ty
han borde ju veta att hennes rikedomar ströko
med i Jernbergska konkursen. Det var i sanning
riktigt skönt för lilla frun att släppa de stackars
trötta och utpinade tankarna in på gamla, välkända
betesmarker igen. I stället för att famla i den
förfärliga tomheten, som den orimliga boken lämnat
efter sig, — den boken som hennes egen man
gifvit henne och som han så mycket berömt, — kunde
hon nu åter finna sig nöjd och trygg i sin gamla,
nätta värld bland idel hyggliga och snälla människor,
som hon kände, och hvilka icke hade så ofantligt
stora karaktärer och djupa fordringar på lifvet. Och
hon svarade förtrollande naivt och lustigt, med en
suck af öfverståndna tårar i rösten, på hvarje
meddelande af vännen.
Mannen drack sin toddy i något djupa drag
och gjorde som vanligt små satiriska hugg och
anmärkningar. Man var van därvid och observerade
icke att han var mera bitande än i hvardagslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
