Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världens största hjärna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon var ju afsedd att lysa fritt på en hög sockel
för folk, som behöfde ljus, men då stod hon på en
kopparslagares bakgård och tog emot besök i sin
hjärna af alla, som betalade en franc i entré och
gåfvo en dusör åt portvakten.
Men hon hade framtiden för sig. Ett halft år
efter mitt besök låg hon sönderplockad i små bitar
i lastrummet på någon „Atlantic" eller
„Pensylvania". Det var väl därför hon hade likasom litet sol
i ögonvrårna. Det var ett par ansenliga ögonvrår,
för resten, bortåt tre alnar i längd, hvilka kunde
rymma ändå mera sol om det gälde.
Man kom in i henne under hennes högra häl,
som hon föraktfullt lyfte upp för att låta ormslingan
af besökande passera, i stället för att som
kvinno-nes säd anstår sätta den i marken och söndertrampa
ormens hufvud. Öppningen i hälen är hög nog för
en man till häst. Inne under hennes veckrika
kläd-ningsfållar är det ett virrvarr utan like. Stöttor och
stäfvor öfveralt, och mellan dem slingrar sig
skickligt den smala järntrappan, som för upp till hjärnan.
Hennes antika tunika och toga var full af hål,
an-tagligtvis för kopparnaglarna, kanske också för
luftväxlingen, men när solen sken in genom de tusen
små öppningarna, blef det ett formligen
förbryllande optiskt skämt med synnerverna, hvars
obehagliga värkan man undslapp endast genom att raskt
gå upp mot höjden, hvarigenom man ju i
allmänhet slipper alt virrvarr. Slutligen ljusnade det
lugnande och jämt, och man var uppe i hjärnan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
