Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårens kyss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller fantasterier, jag vred mig undan hennes envisa
ögon och svarade knarrigt:
— Jaså! Roligt att se er.
Men då log hon ett oberoendets och
själfmed-vetandets löje, så friskt och gladt, att det ofrivilligt
stack i mig. Hvarför stod hon där och log åt mig
mogne, tankfulle man? Jag kom igen ihåg hennes
hälsningsord: — det var en skymf att hon kallat
mig cyniker! Nå, men, — kunde hon väl veta
hvem jag var, och hvad jag fått- lof att genomgå
och beherska för att bli förnuftig som jag nu var?
Då skulle hon aldrig kallat mig cyniker. Åh, —
hon var ett hjärnfoster af punschen från i går, en
inbillning, ett ingenting, på sin höjd följderna af en
störd nattro! Och jag beslöt känna mig fullkomligt
oberörd af henne som af min lilla guddotter, när
hon kom till mig med sina klara blickar och sin
barnsliga oförsynthet. Jag kunde väl bli förtjust i
henne, men aldrig djupare berörd.
— Var så god sitt ner, bjöd jag. Jag ville
behandla henne höfligt och kallt som en dam af värld,
fastän hon utan inbjudning trängt sig in i mitt
ungkarlsrum om morgonen. — Var så god sitt ner!
— Tackar! sade hon vårdslöst och släpade
hånfullt på den sista stafvelsen, såg sig om i
rummet, drog en stol tätt intill min och slog sig ned så
nära att hennes friska andedräkt irriterade mig.
— Hvad är det, som skaffar mig nöjet af ert
besök? försökte jag inleda samtalet.
— Jag tycker synd om dig, svarade hon enkelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
