Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På understol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afbruten af fru Almroth, som bekymrad kom in till
honom för att kollationera sina intryck med sin
mans.
De voro ganska öfverensstämmande. Anna var
en rätt snäll flicka med föga uppfostran och än
mindre takt. Fattig naturligtvis och från ett simpelt
hem, — det kunde man se på ett och annat, trots
hufvudstadspolityren hon hade öfver sig. Ty
moderna kläder täcka icke öfver en bristande
uppfostran.
Men ingenting stod att göra. Karl hade sin
vilja för sig och satte den nog igenom? De gamla
hade bara att låtsas nöjda och låta saken ha sin
gång. När de inbjudna kommo mot kvällen, skulle
stämningen stiga och de gamlas missräkning icke bli
alltför tydlig.
På återvägen från sin promenad sågo de två
unga det gamla paret längs allén komma dem till
mötes utåt landsvägen. Anna blef förtjust öfver
deras uppmärksamhet, men Karl Almroths lynne
kunde icke bringas i jämvikt af småsaker. Han
grumsade något om artighet och tillställningar, och
bemötte dem snäft som hade de gjort honom något
mycket illa.
Modren förberedde dem onödigt försiktigt på
sällskapet, som skulle samlas. Men innan hon
hunnit öfver de första antydningarna föll Karl in:
— Jaså, det skall bli exposition.
— Eklatering, vill du säga, genmälde fadren.
— Nej, exposition, vidhöll sonen. — Gärna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
