Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På understol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vi ska resa.
— Hvem ska resa?
— Vi. Min fästmö och jag.
— Och hvarför det?
— Asch, se så pappa — låtsa inte! Det veta
ni alla.
— Jo, jag vet att du är en ynkrygg, som inte
kan stå för din fästmö engång, röt gubben ond.
— Kan .. . kan ... jag inte det? Karl Almroth
var både häpen, flat och förargad.
— Vid gud, om du kan. Du skämmer ju ut
er båda. Är det ett sätt att rusa i väg med flickan
där, som säkert haft mera takt än du, fastän. ..
fastän ...
— Hon stått på handel, föll Karl in.
— Hon stått på handel, sade fadren lättad.
Vid kvällsvardsbordet gingo sinnena ännu i långa
dyningar. Man drog andan i suckar, såsom hade
man gråtit. Men ingen af gästerna var ordentligt
missnöjd med sin kväll. Den hade haft ett
besynnerligt, spännande intresse af alldeles olik art mot
pingstbjudningar på landet. Man såg skygt och
förstulet på de forlofvade, drog sig för att tilltala dem,
emedan man kände sin ringa förmåga att vara
delikat och emedan man fruktade Karl Almroth.
Men fröknarna Wintersköld höllo dem sällskap
under supén, skämtade och visade sig så vänliga,
att Anna Olins lilla näpna ansikte klarnade upp
som en Aprildag, medan Karl Almroths drog sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
