Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Akt IL Scen 1.
Solveig. .
Nej, nej, för hvarje steg jag tar,
jag känner kraften återvända.
I kammarns rökuppfyllda luft,
där facklan ensam skänkte dager,
där var jag svag. (träder ut i porten)
Hell, fria luft!
Hell, ljusa snö, som mot mig ler!
Thova.
Hur glad skall ej drott Olof bli,
då han från jakten vänder hem
och ser dig åter frisk och stark!
Först nu, då än en gång bland oss
du står som förr, vår konung kan
få njuta okvald fadersglädje.
Så länge ännu vid din bädd
den mörka noman hotfull stod
med saxen lyft mot lefnadstråden,
det var som hade drotten skytt
sitt eget blod: med bordtvändt öga
förbi den lille smög han tyst,
som hade barnets åsyn väckt
hos honom hemligt samvetsagg.
Solveig.
Sin son, sin ende son, han skytt
af fruktan att med mitt betala
hans unga lif? Ej alltför dyrt
det priset varit för en son,
bestämd att bära kunganamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
