Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scen 11.
Olof ensam, därpå Båve.
Olof.
Han gått.
Han lyder ännu blindt mitt bud!
Måhända ensam bland dem alla
han utan tvekan gör sin plikt.
(Försjunker i tyst grubbel, hvarunder han ett ögonblick obemärkt
iakttages af Båve, hvilken under det föregående kommit ut ur
kungshuaets port)
Båve
(afsides).
Sitt olycksdåd
han kan ej glömma; dag från dag
han rufvar dystert på sin smärta.
En sista gång jag vill försöka:
måhända lyckas jag förmå
hans stolta sinne att ge vika
i detta enda.
(efter ett ögonblicks tvekan, högt)
Fosterson!
Olof
(blifvande honom varse).
Du, Båve, här? — Ja, du är trogen
och Saxe ock; — er två jag glömt.
Båve.
Din skuld det är, att folket sviker,
allenast din, att måttet rågats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
