Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden vaknar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göktytan vågar sig fram och svingar i en lång båge
nedåt till en torr gren nederst på en granstam.
Där förblir hon nyfiken och stilla späjande på
fridstörarne med små lifliga svarta prickar till ögon.
Den ena hästen biter i stångbetslet, som rasslar,
fradgan faller till marken och blir liggande
där, bländande hvit i alt det bruna. Damen uppe
i sadeln ser sig orolig om, såsom väntade hon
någon som understödde hennes vägran, och den unge
mannen står fortfarande med handen sträckt emot
henne, färdig att hjälpa henne ner. Själfva
orgelfugan uppe i grantopparna tystnar, hela skogen
likasom sträcker sig fram i stum förväntan för att
se hennes beslut.
Då låter hon foten glida ur stigbygeln och
är i ett lätt hopp nere på marken, utan att ha
anlitat den färdiga hjälpen. Orgeltonen vidtager
igen, och det går som en suck af lättnad och
tillfredsställelse genom skogen. Han gör fast hästarna
vid tyglarna i hvar sin granstam, och hon har funnit
en tufva med linnéor alldeles nära där hon
steg af.
Strax därpå kommer han strålande fram till
henne och säger något, där tonfallet sörjer för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
