Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilade alt fortfarande i min, och ifrån lifvets
småsinne flydde vi två upp mot regioner, som liknade
det öfre partiet af altartaflan hemma i kyrkan, med
små, leende kerubhufvuden och en
öfversvinnelig, salig atmosfär af evig försoning och
förlåtandets frid.
Då föll jag plötsligt ner från det öfre
altartafvelpartiet i släden igen. Men mina
föreställningar hade varit så sköna och fulla af lugn lycka,
att jag gladde mig åt de två resedygn jag hade
för mig, under hvilka jag helt skulle få egna mig
ät mitt stora värf. Mina tankar voro aldrig
lifligare och mina bilder aldrig klarare, än då jag satt
varmt inbäddad mellan fällarna i släden och såg
de hvita snölandskapen liksom i dimma glida förbi
min syn mil efter mil.
Just när jag som varmast gladde mig åt min
rättighet att fantisera fritt, ville icke bilderna forma
sig vidare. Det föll som en skymning öfver
kyrkan med de lyssnande bönderna. Annas hand blef
kall och gled ur min; min inspiration att tala
öfvergaf mig, farbror Ramsenius själf blef knarrig,
och min hälgdagsstämning med små keruber,
försoning och frid ville icke låta leka med sig längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
