Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förbannade kräket högg framhofvarnas
järnskor fast in i isen och drog sig långsamt upp.
— Se så, ja! Det går ju! uppmuntrade Matti.
Då gaf isen till ett klagande ljud, bågnade
långsamt under hästens hofvar och gaf vika för
trycket. I ett nu räddade Matti och jag oss på
den fasta iskanten, men hästen sjönk tillbaka i sin
förstorade vak utan ett ljud och utan en frustning,
likasom besluten att hällre öfverlämna sig åt det
kalla vattnet än att fördraga flera piskslängar och
hårda tillmälen.
— Se nu är han där igen, sade Matti. —
Och där blir han väl också, tilläde han utan en
skiftning i tonfallet
— Vi måste söka hjälp, sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
