Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Matti tog fimmelstängerna för att se om de
räckte tvärs öfver vaken. Det gjorde de lyckligtvis,
och om en stund hade han fastbundit dem vid
bukgjorden, så att de buro upp hästen, utan att
den behöfde anstränga sig med simmande.
— Om det skulle hjälpa att ropa på hjälp,
sade Matti sedan och sände ut ett tämligen mildt
skri i vinternatten.
— Nej, gå då hällre och sök hjälp du, så
skall jag skrika, föreslog jag.
— Här måtte nog bo folk någonstans i
närheten, förmodade han. — Jag tyckte jag såg
ljussken en stund innan vi åkte in, och en häst har
nog alltid sina märken att gå efter, om den
förvillar sig. Voj, voj, att jag alls gaf mig ut på den
här färden!
— Ja nå, — gå nu och se efter, så skall
jag skrika. — Och jag upphäfde det mest
infernaliska, vrålande läte jag hade i strupen. Det gaf
ett hemskt eko på andra sidan sundet, hästen
tystnade med sitt flämtande i vaken och såg sig om
för att se hvad vi hade för oss. Matti gaf sig i
väg utåt sundet för att taga en öfverblick af
ställningen, och jag tog mig för att klappa och lugna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
