Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom kort hade vi två tömt konjaksflaskan,
och jag kan heligt försäkra att hästen fick
brorslotten. Under pausen, som följde efter välplägnadon,
kom jag att tänka på hvad de där hemma skulle
sagt, om de sett mig här ute på Saimaisen,
matande och smekande en döende häst i en vak. Så
påminde jag mig att Anna Ramsenius tyckte
ofantligt mycket om hästar, och nu tänkte jag på min
trofasthet i nöden med dubbel glädje.
Jag vände mig ofta om och såg slutligen
i skumrasket trenne mörka punkter komma om
udden och styra mot oss. Tänk om det var
vargar! Jag hade ingenting annat än en knif till
hästens och mitt förevar, och jag iakttog de tre
punkterna med spänning. Jag ville tro att det var
Matti och två andra karlar, men i halfmörkret sågo
punkterna så besynnerliga ut. Också hästen
vädrade de annalkande, spetsade sina bakutstrukna
öron och såg så pigg ut, att all min ängslan
försvann, ty en häst i en vak spetsar icke öronen
på det viset, om det är vargar han vädrar. Det
kom nytt hopp öfver honom, hela hans frusna kropp
spändes i en plötslig, ny ansträngning att komma
upp ur vaken, och den var så stor att den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
