Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett vändt blad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modigt låtit sin lefnadsstig löpa samman mod
hans.
Ett besynnerligt besök!
De mottogos med samma tysta hjärtlighet,
som han så väl kände till, och som var den
gamlas mest framstående karaktärsdrag. En främmande
hade kanske litet svårt att genast spåra hjärtligheten
bakom den gamlas värdighet, hvilken aldrig
lämnade henne, om hon icke blef rörd, men såg man
in i de tindrande ögonen, så myste där något i
rynkorna, som stämde en väl.
Men trifdes hans hustru än så väl i de
prudentliga omgifningarna och i den gamlas blida
sällskap, — sin man kände hon icke igen längro.
Han stod ansikte mot ansikte med sitt förflutna,
och han glömde sin hustru för sin vindskammare
och sin ungdom. Den gamla, som med jämnmod
sett alla hans lynnes skiftningar, log förstående åt
de ungas oförstånd, men sade ingenting.
Han såg för första gången på sitt förflutna
med en vuxen mans lugna öfverlägsenbet. Det
gjorde nu på honom ett intryck som hade det
tillhört hvem som hälst annan, utom honom själf.
Halft beklagande, halft skamsen, fördjupade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
