Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stackars Munter!»
»Jo, jo. Sved gjorde det bastant och svider än,
bara jag tänker på*et. Tro och lofven ska’ en hålla,
kom ihog det, Trine du. Ja, jag var skogvaktare hos
grefvens den tiden. Jag tog bössan på axeln hvar
morgon, och så talte jag om min sorg för ingen utom
för träna i skogen. Men det var liksom en tröst för
hvaije fogel jag fick inom skotthåll. När jag då
träffade honom i vingen, och han låg och sprattlade, så
var det just som om det lättat litet.»
»Fy Munter», sade Trine och höjde sitt
feberglödande ansigte från bädden. »Icke i vingen — aldrig
i vingen. Midt i hjertat skulle du sigtat — det är
mycket bättre.» Och så sjönk hon matt tillbaka igen,
och Munter var helt förvirrad öfver hvad som kommit
åt barnet hans.
Leken var i full gång. Majstången stod redan
upprätt i all sin prakt med sina blomsterkransar,
målade ägg och vimplar i alla regnbågens färger.
Svag-dricka och påbredda smörgåsar bjödos öfver laget, och
glädjen stod högt i sky.
»Det lönar väl inte te å titulera dig för du nu
längre, du Erik», sade en ung bonddräng, som steg iram
ur hopen och helsade Erik med ett kraftigt slag på
axeln. »Du har väl vurti en rigtiger herrskapskarl nu,
se’n du varit i lära på’et i tre hela år.»
»Nog hade väl mor något tocket i sinnet», sade
Erik skrattande, »men när hvarken landtbruksskola eller
folkhögskola biter på mej, så lär hon väl låta’et fara,
tänker jag. Och vet ni, så mycket har jag sett me’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
