Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mor Sanna tvekade ett ögonblick, men att tala
osanning var ej hennes sak.
»Nej Erik,» sade hon bestämdt, »inte sjelfva svarta
förtalet en gång kan hviska en halfdragen anr!o om
henne. Det är hon så fri för som den klaraste
vattendroppe.»
Erik sträckte ut handen emot henne.
»Gud välsigne er, för det ordet ni nu sa, mor»,
sade han. »Ni lyfte med detsamma en qvarnsten från
mina axlar. Då fåfr jag med Guds hjelp bugt med det
andra, bara jag väl kommer härifrån.»
»Hvilket andra?»
»Det att hon ändrat.sinn mot mig.»
»Har hon det gjort, så tycker jäg, du kan ge henne
lika godt igen. Nå, sitt här nu då och mola en stund
till, om dig lyster. Jag skickar väl bud när gröten
blir färdig.»
»Tack mor, ni har i alla fall redan gett mig den
bästa julgåfva, jag kunde få.»
»Månn tro det», sade mor Sanna i det hon tillslöt
dörren.
Tio .-minuter derefter satt hon vi fäljlslädan med
bästa trafvaren för och bjellror så det klingade för
henne på* långt håll. Det gick i flygande fart, men*
det dröjde icke länge förr än hon ropade till: »Håll
här Ola, du.» Mor Sanna steg ur.
Afven här lyste det ut genom alla fönstren, friskt
granris låg i förstugan, och det hela såg rigtigt festligt ut.
Mor Sanna öppnade dörren och steg in. Ett långt
bord var dukadt, grötfatet rykte redan derpå, alla
hjonen suto väntande, och Trine, i sin bästa ullkjol, var
just i färS med att skära upp den första vörtbullen,
som mor Sanna nog kände igen.
Kerfstedt, Berättelser. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
