Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att nu få allt detta och dessutom tillfälle att vistas i
din närhet och på detta gamla kära ställe, det är ju
en obeskriflig lycka.»
»Du kan väl ock behöfva litet solljus efter allt
hvad du gått igenom, sedan vi träffades, stackars mitt
barn,» sade tant Eva och klappade sakta hennes hand.
»Och dock», sade den unga frun drömmande,
»återser jag dessa trakter med blandade känslor af glädje
och smärta. Här lärde jag känna honom .... men
hvarför skulle jag klaga? Jag har ju en älskling qvar,
och han är nu mitt allt, mitt käraste på jorden.»
»Och en pTäktig gosse är det,» sade tant Eva och
stälde i ordning en bräddfull kopp åt den lille på
kuskbocken. »Nu skall du få dubletten på vinden, med
ut-sigt emot kyrkan, och du skall känna dig hemmastadd
och glad, som när du var flicka i verlden.»
»Ack, tant, det är som om jag aldrig mer skulle
kunna känna mig glad. Den beständiga omsorgen om
Axel, farhågan att någonting skall hända honom
lem-nar mig icke ett ögonblicks ro.»
»Det låter som om du ämnade spela försyn åt
honom,» sade tant Eva mildt.
»Ack nej, men om jag icke följde honom och
vakade öfver honom, hur skulle det gå då? Han har ju
ingen annan än mig på jorden.»
»Barn, barn, akten er för afgudar,» sade tant Eva
sakta, i det hon förde sin gäst till de för henne så
välbekanta vindsrummen.
Efter qvällsvarden företogo moder och son en
promenad ned till elfbron. Solen stod ännu temligen
högt, som den gör i dessa trakter äfven vid en sen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
