- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
33

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om alla mina tankar vända sig kring dig och ditt väl?
Hur många ångestfulla timmar har jag ej vakat vid
din sjukbädd, då jag fruktade att förlora £ig! Och
detta förebrå mig menniskorna beständigt. Till oph
med den blida tant Eva förstår mig ej.» ^ v

Hennes häftighet nästan skrämde gossel# bjert
afstickande som den var mot naturens djupa lugn
och hvila.

»Kan du inte tala med mig om någonting roligt?»
afbröt han med bevekande röst. »Jag tänker hur det
skulle vara att bo här, mamma, och när jag blir stor,
skall jag bygga dig ett hus vid elfeti^nd^n^ just midt
«mot prestgården, och der skola vi bo och vara sä
lyckliga, du och jag.»

»Men då måste du också gräfva mig en trädgård,
Axel,» sade hon villigt ingående i hans tankegång.

»Ja, det förstås, och ett par präktiga, stora hästar
skall jag ha, dem jag skall köra sjelf, och en lång
piska med silfverskaft.»

»Och en hund, — ändtligen en hund, Axel.»

»Ja, och han skall heta Dover, tycker du inte det
låter präktigt?»

»Det låter nästan vildt. Du får inte skaffa dig
någon ond hund, som skrämmer små barn bort ifrån oss.»

»Ah nej, men inte heller någon liten mops, som
bara fruntimren tycka om.»

Så småpratande återvände de långsamt hemåt.
Men sedan han gått till hvila, satt hon länge uppe
och betraktade tankfull från fönstret i vindsrummet
den välbekanta utsigten öfver trädgården framåt kyrkan.
Huru återställes icke en bruten jämnvigt af ett par
sådana ensliga timmar, med en sådan tafla för ögonen!
Huru små blifva ej jordens äflanden och sorger, huru

Kerfstedt, Berättelser. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free