- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
42

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mannaålder på ett sorgligt sätt realiserat det, hvarmed
hans första ungdom hotade. Det låg ett uttryck af
intresselöshet och slapphet öfver hela hans utseende,
hvilket till icke ringa grad förstörde skönheten i hans
fint formade, bleka drag. Hans blick med sin nästan
hjerteisande kyla var högst egen, och om ej uttrycket
af förnäm likgiltighet varit så öfvervägande, att det
neutraliserade hvarje. positivt framträdande själsdrag i
hans ansigte, skulle man kunnat våga en gissning, om
det icke var en djupt rotad och lika djupt förborgad
misstro, som bildade grundvalen för hvaije annan egenskap
inom honom. Då jag så satt och reflekterade öfver
hans utseende, kom jag att tänka på hvad min mor
skulle tycka om att se mig i sådant sällskap. Min
goda, genomhederliga mor med sitt lifliga, beskäftiga
lynne, med sitt varma hjerta, sin oförtrutna
arbetsamhet, sin outtröttliga hjelpsamhet, hon, som icke hade
en aning om, att det fanns någonting, som kallas apati
till i verlden. Ja, kontrasten mellan dessa båda
personer föreföll mig så slående, att jag omedvetet utbrast
i ett hjertligt och klingande skratt.

»Hvad är det, som i så hög grad väcker din
munterhet, Konrad?» sade Kasimir utan ,att så mycket som
dra på munnen.

»Förlåt mig, min vän,» sade jag en smula förlägen,
»det var verkligen — verkligen — du sjelf.»

»Yraiment! Du har upptäckt en ny sida hos mig.
Eljest har jag ett medvetande om att snarare ge ett
intryck å la chevalier de la triste figure.»

Jag märkte, att färgen på hans kind icke höjdes
ett enda grand.

»Nå väl, min vän, måhända var det just detta.
Hvarför se ut som en lefnadstrött gubbe, då man som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free