Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan han afgifvit denna för en fortsatt
konversation högst uppmuntrande anmärkning, afputsade han
åter med ansträngande af sitt lillfinger askan från
cigarren och fortsatte:
»Hvad oss beträffar, Honorine och mig, så ha vi nu
varit gifta i tre år, och slägtens förhoppningar tyckas
fortfarande blifva besvikna.»
Jag väntade att få höra aningen om en suck från
hans läppar, men jag hörde ingen.
»Och dina egna?»
»Mina förhoppningar 1–Ah!»
»Men hvad gör du då härute på landet?» sade jag
för att ombyta ämne.
»Hvad jag gör! Du gör i sanning högst egna/
frågor. Jag har betjenter och inspektörer /»
»Men säg mig upprigtigt en sak, Kasimir,» utbrast
jag lifligt, med hjertat, uppfyldt som det var af min
kärleks drömmar, i öga och på tunga. »Hvad älskar
du då? Framträder icke åtminstone vår nordiska
qvinna ädel, ren och blid för dig? Ar hon icke värd
att sträfva efter under långa år? Ar hon icke värd att
ega?» (O Ellen, Ellen, nu spelade du mig ett spratt.)
»Jag skall säga dig upprigtigt,» sade han med en
kyla i rösten, som var nästan ännu mer bitande än
vanligt, »att hon i mitt tycke har ett stort fel, som
åtminstone för mig bortskymmer alla hennes förtjenster.
Hon är så genom älskvärd — och», tilläde han nästan
hviskande, »så fal sedan.»
»Fal?» —
»Ja, det är då för öfrigt hela verlden. Hvad kan
man ej få för penningar? Ack, huru många vänner
ägde ej jag i Upsala mot t. ex. Kalle Pettersson, den
stackarn, som vi funno halfdöd af svält. Ock jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
