- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
50

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nummer. Det skulle blifva en »groupe à l’antique», en
»piédestal vivant», som clownen åtskilliga gånger
förkunnade, der hak ¿mder många krumsprång hoppade
omkting platseif* smällande med sin långa ridpiska.
Gru^periqg^a försiggick raskt, man klättrade vigt upp
på man, men då till sist den lilla lindanserskan skulle
ftpå deras armar svänga sig upp till toppen af den
lef-vande byggnaden, höjdes ett allmänt rop deremot af
allmogen rundt omkring. Yare sig att flickan
skrämdes af skränet eller icke var öfvad tillräckligt för
vågstycket, nog af, hon störtade handlöst till marken.

»Encore une fois, Antonia,» skrek clownen till henne,
under det de andra orörliga bibehöllo sin ställning.

»Je ne veux pas,» sade den lilla halft trotsigt.

»Ah, c’est ce que nous verrons,» ropade clownen
ursinnigt och höjde piskan.

»Je veux essayer! ne me frappez pas,» stammade
flickan under ett försök att resa sig upp, men det var
för sent. Snärten hven genom luften.

Hon föll tillbaka, och ett svagt skri hördes från
hennes läppar. »Ah, il me fait mal, Pierrot,» ropade
hon, sträckande armarna bedjande mot gossen med
fiolen.

Jag kom att kasta en blick på Kasimir. En åder
svälde till oroande vidd upp i hans panna, men för
öfrigt var hans ansigte lika blekt och kallt som
vanligt. Han hade just lyft pincenez’n för att sätta den
för sina ögon, då flickans sista ord nådde oss. Innan
jag kunde ana det, hade han, stödjande sig lätt mot den
uppslagna sufletten, med ett språng kastat sig öfver
både mig och vagnsdörren och stod midt i sällskapet
i samma ögonblick fiolspelaren störtat fram och kastat
sig öfver flickan, sjelf på sin rygg emottagande de nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free