Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryck och hon tycktes glömma vår närvaro, ehuru
hon i alla fall var alltför naturlig för att vara besvärad
af oss. Solens dröjande strålar skeno på hennes
guldglänsande hår, och till och med de båda gossarne
stodo alldeles tysta och lyssnade. Trasten började slå
i furuträden nere vid sjön — hon bytte sakta om
melodi och öfvergick omärkligt, måhända under inflytande
af aftonens stillhet och skönhet, till en bekant
barnsång: »Det blir något i himlen för barnen att få».
Vi gingo sakta till vagnen, stego upp deri och foro
bort, medan hon ännu satt qvar på stenen, och vi
kunde länge höra hennes klara toner då och då allt
som vinden förde dem fram till oss mellan kullarna
och vägens krökningar.
»Nej, hon är för mycket snäll,» sade jag, «»henne
vågar jag ej flytta. Hon blomstrar ju så skönt der
hon nu växer.»
Det var en frisk vinterdag följande år, som jag
for samma väg i samma sällskap, ehuru vi nu kommo
från motsatt håll. Solen lyste gladt på de rimfrostiga
träden och vi voro i en upprymd stämning. En
välvillig värdinna hade försett oss med en matsäckskorg,
den vi just ämnade öppna i det lilla torpet oeh med
det samma gör^ett besök hos föräldrarna till de tre
barnen, hvilka vi vid denna årstid hoppades finna
hemma.
»Jag just längtar att återse vår lilla elfva se’n i
somras,» sade min reskamrat.
»Jag har också tänkt på henne hela vägen,» sade
jag, »och kanske kan jag nu lättare besluta mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
