- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
118

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Redan samma eftermiddag företog Elisabeth det
besök, hvaraf hon hoppades så mycket. Hon lät
vagnen, förspänd, stå qvar. under lönnarnas skugga på
gårdens ena sida och föredrog att gående genom
parken uppsöka Onkel Göran, som, enligt hvad betjenten
sade henne, troligen satt på sin favoritplats nere vid
stranden. Ändamålets allvar hade borttagit bäfvan ur
hennes hjerta, men hon var dock i en stämning vidt
skild från hennes vanliga./ Då hon så långsamt och
ensam gick genom de ödsliga gångarna, tycktes sjelfva
stället i sin djupa tystnad tälja en dyster saga. Det
var temligen långt att gå, innan hon såg vattnet glindra
mellan de mörka löfven, och hon hade så fördjupat sig i
egna tankar, att hon nästan glömt hvem hon sökte, då
hon helt plötsligt såg honom sitta på en bänk ej
långt ifrån sig. Han hade icke märkt henne, ty han
satt med ögonen tillslutna tillbakalutad mot den gjutna
jernsoffan. Hon kunde fritt betrakta honom, och hon
gjorde det under några ögonblick. Som hon kom från
sidan, hade hon tillfälle att beundra profilens klassiska
renhet och skönhet med dess raka, huggna drag, den
breda, låga pannan öfverdragen af ett nät af fina fåror,
det blåsvarta, kort krusiga håret, den bleka, något i
gult stötande hyn, händernas aristokratiska finhet och
hvithet. Han var, ehuru lång, icke starkt bygd;
gestalten var snarare smärt och spenslig samt något böjd.
I hela ställningen låg vårdslös, öfverlägsen elegans.
Hon var öfverraskad, och hon kände att hon troligen
uppfattat saken annorlunda, om hon tänkt sig honom
sådan hon nu såg honom framför sig, och hon nästan
förebrådde sig, att hon ej af Åke gjort sig bättre
underrättad om hans ålder. Hans utseende ingaf henne
fruktan. Det bar en sådan prägel af köld, hårdhet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free