Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garnas fallande och brickornas flyttande på den gröna
mattan. Jean förblef hela tiden stående.
»Det är åtta år nu, Jean, som du varit nästan
mitt enda sällskap,» sade slutligen Onkel Göran. »Jag
undrar om du var en lika stor skurk det första året,
som du är nu.»
»Nog voro anlagen lofvande fastän kanske icke
fullt så utvecklade,» sade Jean med ett löje.
Dagen förut skulle dessa ord endast snuddat förbi
Onkel Göran. I dag skuro de honom i örat på ett
obehagligt sätt. För första gången kanske i hans lif
erfor han ett obehagligt medvetande om förnedring.
»Och vet du hvad de kalla dig vid gården här?»
»Det är åtskilligt det, herr baron. Menniskorna
hafva så svårt att sentera förtjensten här i verlden.»
Det gamla ordspråket: »sådan herre, sådan dräng»,
rann Onkel Göran i hågen. Men sofismerna läto ej
alldeles så bra i betjentens mun, som i hans egen.
»De kalla dig blodsugaren,» sade han emellertid
högt, »och jag misstänker att namnet icke är illa valdt.
Man hatar dig här, Jean.»
»Jag kan just icke skylla mig sjelf för något
öfver-flöd på kärlek, jag heller,» sade Jean.
»Ett präktigt kast,» sade Onkel Göran. »Du
tänker vinna i afton också, märker jag. Apropos, hur
mycket har du samlat på dessa aftonunderhållningar,
Jean ?»
»Ah, det är väl några hundra kronor,» sade Jean
vårdslöst.
»Du ljuger,» ropade Onkel Göran skarpt, »det är
femtusen.»
Jean ryckte till. Tärningarna rullade ned på
bordet. Onkel Göran lade hastigt sin hand öfver dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
