- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
133

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyst, tills efter en stund en stark knackning hördes på
hans egen dörr.

»Stig in!» ropade Onkel Göran barskt.

Det var kusken som inträdde.

»Jag såg att det lyste än häroppe, ochderför tog
jag mig dristigheten att stiga på. Jag ville bara å
hela rättarlagets vägnar fråga baron, om Nilsson skall
komma tillbaks någe5 mer.»

»Nej,» sade Onkel Göran.

»Nå, det var en hjertans stor glädje för hvarenda
en här på gården. Då kan man hoppas att få trefna’n
igen här, som en hade innan baron flytta hit. För
den der, det var då en erke kanalje.»

»Kanske har du ej stort vackrare epiteter för mig
sjelf bakom min rygg,» sade Onkel Göran mörk.

»Hur baron är, det får han väl sjelf svara för;
jag lastar en inte. Och det är behändigt med baron,
att tock som han är, så kan en inte hålla sig för å
älska’n.»

»Nej,» sade Onkel Göran med ett hånskratt, »jag
vet mig aldrig gjort mig skyldig till att älska er.»

»Ja, det är så det, och derför är det så konstigt.
Det måtte väl då vara för det en plä’ stå efter det
en inte kan få,» sade karlen med ett godmodigt skratt.

»Den anmärkningen tror jag icke var så oäfven,»
sade Onkel Göran något blidare.

»Och nu tänkte jag fråga baron, efter han väl ändå
inte kan hjelpa sig utan någon som passar en opp,
om han inte skulle kunna låta min Johan komma i
åtanka. Gossen är nu aderton år, och han är nästan
. vek för tyngre arbete. Jag tänkte med tiden kunna
skaffa honom en vaktmästareplats i sta’n.»

»Han är din ende son, Mattsson, och jag är just

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free