Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de villiga att vid första anledning kasta skulden på en
annan, som det varit en nedrighet af honom att så
länge behålla, och vända sig med ny tillgifvenhet till
honom sjelf. Och detta rop, som genljöd i hans öron!
Han försökte att hånle deröfver, men läpparna ville
icke lyda honom. Hvart han vände sig, så ljöd det
ännu, det starka, mångstämmiga, upprepade: »Gud
välsigne baron!» Och allt under det han tyckte, att han
endast led och våndades, smög det sig in i hans hjerta
en enda liten känsla af vekhet, af välvilja, och denna
erfarenhet, så ny för honom, bredde liksom en mantel
af stillhet öfver hela hans varelse. Det kom öfver
honom en vanmakt och en svaghet, som hos ett barn,
så mäktig var brytningen i hans starka natur. Han
nästan fruktade för sig sjelf och erfor ett lifligt behof
att höra en menniskoröst; — han sträckte ut handen
och ringde.
Det visade sig snart en äldre qvinna på tröskeln.
Hon var klädd i en hvit mössa med veckadt krus
kring ansigtet, ett bredt förkläde som nästan skylde
hela hennes drägt, och en bomullshalsduk, som efter
gammal sed var satt i kors öfver bröstet. Det var
hans hushållerska.
»Så-å, du är uppe än,» sade Onkel Göran med ett
eget .blid^,tonfall i rösten. »Vi äro ensamma nu, Sara,
du och jag.»
*Ja, baron Göran, och jag tycker för visso, att
man kan andas lättare här i afton, än man kunnat på
mången god dag.»
»Kom och sätt dig här en stupd, Sara,» sade han,
»och säg mig orsaken hvarför du stannat qvar här,
trots allt, som gjort lifvet bittert för dig. Hvarföre
har du icke flyttat långt före detta, Sara?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
