Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi skola verkligen på allt sätt söka hindra några
penningars utlemnande,» sade borgmästaren utan att
tyckas märka hennes ord.
Hon stod en stund. »Men skrinet — —,» sade
hon sakta.
Den gamle mannen steg upp. »Farväl mamsell
Kylander,» sade han och tog henne i hand. Men han
släppte icke hennes hand utan sköt henne på ett
besynnerligt sätt baklänges, till dess hon kom att stå
med ryggen emot dörrposten. Då vände han på
huf-vudet och såg ihärdigt ut genom fönstret.
»Vet ni af, mamsell Kylander,» sade han, »att er
fosterson varit sedd här i går afton?»
Hon talade icke på länge, men han hade tålamod
med henne. Han såg fortfarande ut genom fönstret.
»Kanske ni låter bli att skrifva till Stockholm,
herr borgmästare,» sade hon slutligen. »Jag har
måhända sjelf stält undan mitt skrin — jag börjar att
blifva litet minnesslö. Kanske ni låter bli att skrifva,
om ni vill vara så god.» Och dermed böjde hon sig
ned ocji kysste den gamle mannens hand — och så
gick hon.
»Man är bra dum och oförståndig, då man i
ungdomen skämtar öfver fattigvården,» sade hon några
dagar derefter till mig, »fattigvården är en god
inrättning.»
Men hon behöfde icke komma dit. Hon fick kort
derefter ett bref med trehundra riksdaler uti, och det
fick hon sedan hvarje år, så länge den gamle
borgmästaren lefde. Och vid hans död fans, till alla
men-niskors förvåning, en paragraf i hans testamente, som
tillerkände mamsell Kylander detta belopp årligen
under hennes återstående lif. Ingen visste hvarför, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
