Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hinka ned kärlen i dess djup, och der brukade de
resande alltid stanna för att vattna hästarna i den långa
hon invid vägkanten. Hon lät ämbaret stå och satte
sig på brädskygget — hon hade god tid att vänta.
Några prestkragar växte vid kanten, och hon tog dem
och började mekaniskt räkna bladen. »Blir, blir inte;
blir, blir inte.» Jo, det blef, men hon tycktes ändå
inte nöjd. Hon var orolig, ledsen, missbelåten med
sig sjelf och hela verlden. Utan att hon behöfde vända
sig om, uppfångade hennes lyssnande öra något långt
aflägset ljud, ty hon rodnade, kastade hastigt undan
bladen, som fallit i hennes knä, tog qvasten och
började sopa af hjertans lust. Hon låtsade alls icke .märka
att snabba, hurtiga steg ljödo bakom benne, tills en
klar, välljudande röst hördes klinga tätt invid i en
improviserad sång:
»Sjung, lilla trast, i furans topp,
Sjung vackert för kärestan min.
Förtälj henne du om mitt bästa hopp
Och bed henne lätta mitt sinn.»
Men nu hade sångaren upptäckt henne. Han stod*
med ett skutt bakom henne och satte båda händerna
för hennes ögon.
»Gissa nu, Kari,» sade han muntert, »eljest gör
jag så här.» Han böjde henne bakåt och kysste henne
på kinden.
»Skam i dig, Jan Petter, ska’ du bära dig töcken
åt på öppna landsvägen,» sade hon och blef eldröd.
»Ja, ska’ det vara nånstans, så ska’ det vara på
öppna landsvägen,» sade han och skrattade, »för några
bak- och krokvägar det har jag inte smak för,» och så
sjöng han igen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
