- Project Runeberg -  Vid vägkanten. Berättelser och skizzer / Samling 1 /
187

(1880-1883) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ha försökt och kanske endast en af dem har lyckats.
Men jag hade ju ingenting att förlora; jag beslöt att
våga. Jag längtade för resten ifrån hela lifvet, så att
om de skjutit mig, så hade det icke mycket skadat.»

»Nu talar du syndiga ord, gosse,» sa’ farmora.

»Nå, jag gick till korpralen och sa’ honom, att jag
visste om hans framfärd med mig, och att jag inte
tänkte tiga med det längre. Men hellre ville jag
rymma, för jag ville för min del inte skada något
lef-vande kräk. »Nå rym då,» sade han, »men låt bara
inte mig veta af det.» Men så kom det värsta, för det
högre befälet fick nys om det, och det gick inte an
att låta någon undkomma för exemplets skull. Jag
jagades af hundar och menniskor, jag frös ända in till
hjertat — jag pinades af svält. Många nätter låg jag
nerbäddad under snön. Långa, långa hedar af bara is
och snö hade jag att gå; stora kusliga- skogar med
vilda djur uti måste jag vandra igenom alldeles ensam,
och i böijan var skallet beständigt i hack och häl efter
mig. Hu ja,» fortsatte han, i det han kastade en rädd
blick bakom sig, »jag kan aldrig tala om hur det var,
det går bara aldrig i lifvet ur mig, och ett stort under
var dét att jag kom igenom.»

»Men nu är du här, och nu skall du aldrig tänka
på det mera,» sade Kari och reste sig upp. »Ser du
inte hur varmt och godt här är i stugan, nu skall du
aldrig frysa och svälta mer.»

»Jag ville väl tala ett ord i enrum med dig, Kari,
om den saken,» sade han dystert.

»Nå kom ut på qvisten, så få vi det afgjordt med
ens,> sade hon.

De följdes åt ut. Septembermånen satt full och
rund i skyn, och vattnet glimmade som silfver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kavagkant/1/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free