Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den unge rumlaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag slog till och med igen, när min mor allt emellanåt
behandlade mig som hennes sed var.
Ja, jag slog min egen mor! Men till min
ursäkt får jag då också anföra, att jag vid sådana
tillfällen inte var nykter. Ty skam att säga hade
jag genom sällskapslifvet äfven fått smak för starka
drycker. Men att denna olycksaliga smak skulle
störta mig i mitt lifs stora olycka, det kunde jag
aldrig ens drömma om.
Jag stannade hemma tills jag hade fullgjort
min värnplikt. Något val af lefnadsbana hade
jag icke bestämt mig för. Måhända var det pappas
afsikt att låta mig öfvertaga hans affärsrörelse.
Han nämnde emellertid aldrig något om det
till mig.
Under tiden gled jag utföre allt mera och mera.
Måhända var det detta pappa såg, hvarför han var
tveksam om hvad han skulle taga sig till med
mig. Mitt förhållande i hemmet blef allt sämre
och sämre. När mamma såg, att jag tidt och ofta
kom hem drucken, vågade hon inte lägga hand
på mig, ty när jag var öfverlastad var jag i stånd
till hvad som helst. Då var jag så retlig och
snarstucken och därtill uppbrusande och häftig,
något som mamma nogsamt hade reda på.
Kanske skulle jag kunnat räddas från gatan
och kamratlifvet och från därmed åtföljande
sorgliga förvillelser, om jag af min mor bemötts med
mera, hvad skall jag säga, kärleksfullt och
moderligt öfverseende. Men sedan jag en gång befann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
