Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rannsakning och dom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde höra dess ängsliga, oroliga slag. En häftig
skakning, som om jag fått frossa, öfverföll mig.
Allt hvad jag riktigt klart kunde erinra mig
från detta sista förhör voro dessa domarens ord:
»— — att i ena bot dömas till lifvets mistande.»
Jag var en dödsdömd. Jag hade gjort upp
min räkning med ett lif, som jag nyss börjat lefva,
och som gifvit mig mera sorg än glädje, mera af
missräkningarnas bittra malört än af en verklig
glädjes honungssöta tillfredsställelse.
Efter domens uppläsande blef jag förd
tillbaka till min cell, där jag i min tryckande ensamhet
vidare fick tänka öfver min förtviflade belägenhet.
Jag var förskräckligt rädd och orolig. Eågon sömn
på nätterna var knappast möjlig. Jag förlorade
aptiten. Jag blef till ytterlighet mager, blek och
eländig. Jag sjönk ihop som en tomsäck. All
min ungdomliga spänstighet var fullständigt borta.
Jag försökte nog att inte tänka på det, men det
var lättare sagdt än gjordt. Att slå bort tanken
på en redan fälld dödsdom, lim tanklös man än
kan vara, är inte så lätt, skall jag säga.
Där satt jag i min hvitmenade, trånga cell,
slagen i järn, en dödsdömd förbrytare, en mördare
vid 22 års ålder! Hu, jag fryser i kroppen än i
dag, livar gång jag tänker härpå.
Straffet hade troligen inte blifvit så strängt,
om det inte kommit i dagen under förhören, att
jag uttalat hotelser mot den mördade. På grund
häraf blef jag dömd att mista lifvet för öfverlagdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
