Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett hjärtslitande afsked.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Min stackars gosse, att du skulle bereda oss
denna stora sorg!» kom det slutligen halfkväfdt.
Men rörelsen öfverväldigade honom, så att
orden nästan dränktes i snyftningar.
Jag kände mig alldeles tillintetgjord inför
denna stora sorg. Anblicken af min gamle, af
sorg nedbrutne fader förkrossade mig och
upprörde mig i min själs innersta.
Jag satt tyst och stum i mina kedjor på
sängbritsen.
Det var första gången jag sett min älskade
fader fälla tårar. Och dessa smärtans tårar götos
för min skull! O, huru de brände på mitt hjärta!
Hvilken vanartig son jag ändå hade varit! Jag
visste inte, hvar jag skulle göra af mig för skam
och blygsel. Äfven mina tårar runno i strida
floder. Det hjälpte något. Den tunga sten som låg
och tryckte på mitt hjärta blef likasom en smula
lättare.
När min far skulle gå, omfamnade han mig
och kysste mig på pannan, hvarefter han
skyndsamt lämnade cellen.
Detta hjärtslitande afskedsbesök förföljde mig
beständigt en lång tid framåt. Och än i dag efter
nära 30 års tid står hvarje detalj inristadt i mitt
minne. Jag såg intet annat framför mig än min
fars tårdränkta ansikte, antingen jag sof eller var
vaken.
Det var den smärtsammaste stund jag
upplefvat i hela mitt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
