Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. ”Den förgyllda ligan”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppnades celldörren och några damer kommo på
besök. Besöket gällde naturligtvis inte mig
personligen, utan fängelset, som de besågo.
Jag fick förstås brådt med att förskaffa undan
min bok, som jag gaf respass under sängen.
Sällskapet dröjde endast ett par, tre minuter, hvarpå
det åter aflägsnade sig, och dörren slogs i lås.
Jag återtog min afbrutna läsning. Men om en
liten stund öppnades dörren ånyo, och för andra
gången måste »Den förgyllda ligan» slängas undan.
Det var nätt och jämt jag hann få undan boken,
när en af damerna, som nyss varit inne, stod
framför mig, och dörren stängdes bakom henne.
I förstone häpnade jag och kunde rakt inte
begripa, i hvad afsikt hon kom och hvad visiten
egentligen gällde. Hon såg mycket god ut, och
det slog mig strax, att hon möjligen var religiös,
ty jag hade hört andra berätta, att de likaledes
haft besök af damer, som talat med dem i
religiösa ting.
»Ni skulle börja tänka på er själ, Tillman»,
sade hon helt obesväradt och såg på mig med sina
goda ögon.
Den personliga och det ovanliga i
uppmaningen gjorde mig helt förvirrad. Hvilket
besynnerligt tilltal! För en lifstidsfånge att tänka på
sin själ! Men då måste jag först vara försäkrad
om, att jag hade en själ. Och det återstod att
bevisa. Men eftersom jag inte ville vara oartig
mot en dam, i synnerhet som jag visste, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
