Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. ”Den förgyllda ligan”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började nu känna mig ganska besvärad; men inte
så den talande. Plötsligt rasslade nyckelknippan
i dörren? Den bestämda tiden för samtalet var
tillända, dörren öppnades, en konstapel visade sig,
och damen steg upp och sade mig ett vänligt
farväl, i det hon uppmanade mig att närmare
öfvertänka, hvad vi samtalat om.
Men den uppmaningen kunde hon gärna
besparat sig, ty jag kunde rakt omöjligt tänka på
annat än just detta. Hennes ord om Gud och
samvetet ringde i mina öron oaflåtligt från samma
ögonblick den ovanliga missionären lämnat min
cell och dörren stängts till och jag åter var i min
ensamhet.
För första gången i mitt lif — hur underligt
det än kan låta — kände jag mig som en stor
brottsling. Jag tyckte, jag lefvat förgäfves, och
inte det allenast utan framlefvat de gångna åren
som en eländig stackare, som ärligt var värd det
straff, jag allaredan fått mig tilldömdt. En hel här
af tunga tankar stormade emot mig och sargade
mig i min själs innersta. Men jag stred tappert
emot. Jag försökte slå bort alltsammans.
»Det är bara prat allt det där om Gud och
själen», sade jag till mig själf och sökte fram »Den
förgyllda ligan» under sängen igen. Jag fortsatte
min af brutna läsning; men det ville inte lyckas
mig att samla tankarna kring boken. Jag var
träffad rakt i hjärtat af sanningens skarpa pilar.
Jag blödde af de djupa sår, jag erhållit. Ett stort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
